Jag inser att det blir till att jobba hårt i höst om man ska kunna betala alla luncher och lattar  (vad heter latte föresten i plural?? lattar, lattear, lattes?) som det blir under en vecka. Fast efter ett år hemma med bebis där man är glad om man överhuvudtaget hinner äta, och då det mest blir rester eller någon snabbpasta som alltför ofta ändå hinner bli kall innan man äter. Så är omväxlingen underbar. Att få sitta ner och äta VARM mat i lugn och ro är en nästintill ofattbar lyx. Likaså att få jobba utan avbrott i flera timmar i sträck. Underbart är barnet men ljuvlig är också tystnaden och arbetsron.

Och kontoret då?! Jo , en bekant har haft vänligheten att låta mig få hyra ett rum där han har sin firma. Kom gärna förbi och hälsa på!